Den 22 juli satt jag, min fru och en polare och hade det gött på en balkong i Visby. Solen sken, ölen var kall och humöret på topp. Det var ju första dagen i Visby. Sen kommer ett meddelande om att Ozzy gått bort och kvällen förändras till en sorgens kväll. Att Ozzy skulle gå bort bara 17 dagar efter avskedskonserten med Black Sabbath kom chockartat. Klart man förstod att han inte hade jättelänge kvar men detta kom ändå så hastigt. Vi fortsatte kvällen med en hel del Black Sabbath- och Ozzy-låtar och det fälldes en del tårar. Att man kan känna såna starka reaktioner för någon man aldrig träffat är inte så konstigt om man tänker på hur länge han funnits med i ens liv. Han har ju typ varit med sedan man började lyssna på hårdrock i början av 80-talet och han var en karaktär som var unik, både i hur han levt och hans speciella röst. För att inte tala om alla svinbra låtar. Det finns så många, både med Sabbath och hans solo-plattor. Det kommer nog aldrig komma någon i hans like. Fan! Detta tog hårt.
Lämna ett svar